Ekelund-Plars_enradig

FÖRDELEN MED ATT GÅ I RÖDA SNEAKERS

Francesca Gino, professor vid Harvard Business School, har i olika sammanhang undersökt hur det egentligen förhåller sig.  Resultatet är inte som vi i förstone tror.

Vi kan ta testet med två kvinnor som fick gå runt bland de mest exklusiva modebutikerna i Milano: Armani, Prada, Gucci, Laura Biagiotti, Krizia etc. Den ena klädd i träningskläder, den andra i dräkt och päls. När Gino och hennes kolleger intervjuade de anställda i butikerna så trodde de att testpersonen som bar gympakläder skulle handla både mer och dyrare kläder.

På samma sätt var det med collegestudenter. De ansåg att en lärare på något av toppuniversiteten och som hade skägg och var klädd i t-shirt nog skulle vara mer respekterad av studenterna än en välansad lärare med slips. Det beror på, säger Gino, att man ser dem som att ”de har modet att göra det de vill. Deras status är så hög att de inte behöver följa normerna.” Det här med att casual klädsel ger större respekt gäller bara för de prestigefyllda universiteten. När det var omvänt ansågs formellt klädda professorer ha marginellt mer status. Med andra ord, det är bara när man bryter mot en mer formell uppförandekod som det ses som ett uttryck för självständighet.

THE RED SNEAKER EFFECT.

Francesca Gino har också testat sina teorier med sig själv i huvudrollen. Under en rad seminarier med höga chefer som hon ledde följde hon upp med frågor om vad man trodde om hennes arvode som konsult. Deltagarna var mer benägna tro att hon ut tog ut ett högre arvode och att hon hade en större kundlista när hon var klädd i röda sneakers och kostym än när hon var klädd i mer traditionella skor. I en prestigefylld miljö som Harvard Business School har "chefer vissa förväntningar på hur en seminarieledare ska vara klädd", säger hon. Den som bryter mönstret betraktas som modig och kompetent, och därmed förmodligen framgångsrik. Det kallar hon för The Red Sneaker Effect.

SOM MAN ÄR KLÄDD BLIR MAN HÄDD.

Ett gammalt ordspråk som enligt Språkrådet betyder att ”som man är klädd blir man bemött”. Mark Zuckerberg, Facebooks grundare, hånades till att börja med när han bar sin trademark hoodie vid möten med investerare på Wall Street, idag är den accepterad som en del av hans profil. Ingvar Kamprads klädsel är kongenial med IKEA. På samma sätt var Steve Jobs uniforma och sparsmakade klädsel en spegling av Apples produkter.

Vad det här betyder för ledare är upp till var och en, så länge man tänker på att det finns en större individuell frihet än man kanske från början tror. Men vi kan föra över resonemanget till hur företag ser ut och uppträder. Man måste vara ett alternativ för att kunna lyckas. De andra finns ju redan. Och då måste man kommunicera sin särart. Man kan inte vara som alla andra. Man måste väcka förväntningar och lova något mer. Det gäller hur vi klär oss (uppenbarligen) och det gäller vad vi säger. Och det gäller än mer hur vi uppträder och kommunicerar på en marknad. Man måste undvika livsstilsreklam och branschklichéer. Man måste våga bryta mot normer och självklarheter. Man får inte vara förutsägbar. Och kanske viktigast av allt, den stora dödssynden: man får inte vara tråkig.

Ett lästips för hängmattan: Sidetracked av Francesca Gino.