Ekelund-Plars_enradig

Picasso kan lära oss mod.

Allt måste kommuniceras. Ingenting händer utan kommunikation. Produkten i sig bär alltid på en berättelse, men den måste förtydligas med ytterligare en berättelse i ord och bild, som förmår bygga vägar in i våra liv. I båda fallen måste vi förenkla så att det unika, det individuellt personliga, framhävs.
Kommunikation måste väcka känslor. Produkter måste väcka känslor. Annars händer ingenting. Mottagaren måste beröras, han eller hon måste uppleva en önskan att bli involverad. Det vi sett till leda, det triviala, väcker inte känslor.
Låt oss se på förenklingens mästare, Picasso. Han tecknar en tjur. Han börjar med att teckna en tjur vi alla känner igen, som vi sett så många gånger. Han tecknar den typiska tjuren.. Den finns redan. Efter hand tar han bort det som inte behöver vara med. Han förenklar tills han hittar sin stil, det som är hans eget bidrag till konsten.

Om Picasso hade varit nöjd med sin första tjur skulle ingen idag känna till Picasso. Inte heller om han stannat efter den andra, tredje, fjärde, femte tjuren. De var också redan tecknade. Picasso strävade efter något som ingen gjort tidigare.
Vad behövde han för att klara av det? Kunskap? Nej, inte i första hand. Begåvning? Nej, inte i första hand. Det viktigaste var modet. Mod att göra det annorlunda. Det mod som gör att man utvecklar sin begåvning.
Han lär ha sagt att ”redan som barn målade jag som de stora mästarna, det tog mig ett helt liv att lära mig rita som ett barn”. Här uppmärksammar han oss på fällan. Att göra saker märkvärdigare än de behöver vara.  Att göra det förväntade, att följa branschklichéer. Att härma det som redan finns. Picasso visste att i förenklingen och reduktionen kommer vi fram till det viktiga, essensen).
Bristen på mod är dyrbar. Det fanns tusentals konstnärer i början på förra seklet. Nästan alla är glömda, Inte för att de var dåliga konstnärer, men för att de saknade modet att vara sig själva. På samma sätt finns det mängder av produkter, eller kommunikation för den delen, som är hyfsade men inte bra.
Alla vill nog göra bra ifrån sig men begränsar sig av konventioner, branschklichéer, av att inte våga stå ensam. För kritiken kommer. Och det är här som modet kommer in – att våga möta kritiken, och att stå ut med kritiken. För kritik drabbar alltid den som vågar skapa nytt.
Men det här resonemanget ska inte tolkas som att ”less is more”. Ta en vacker persisk matta till exempel så ser vi att varje färgskiftning, varje form, varje mönster är avgörande för estetiken. Så är det också med många andra saker vi omger oss: kläder, möbler, mat. Vi får i stället konstatera att ”just enough is more”.

Och det här är den stora utmaningen, att ta bort tillräckligt så att det viktiga finns kvar och endast det. Steve Jobs som också var en modig man. För honom var reduceringen viktig. Han krävde till och med att produkternas insida skulle vara lika estetisk som utsidan, så att alla skulle kunna uppleva essensen.


Jag sätter punkt här. Om du vill läsa mer om mod och den kritik som kommer vid förändring och lite annat så kan du fortsätta läsningen på ekelundplars.se.